LAURA MARLING- en engelsk Joni M

Laura Marling    Once I Was An Eagle    9/10 skivhyllor

När musikmarknaden är fylld till bristningsgränsen av kvinnliga  singer/songwrither, ofta med  gitarr i bagaget så behövs det något extra för att sticka ut och lysa upp musikmörkret.

Detta har Laura Marling som är en ny bekantskap för mig.Visserligen har jag tidigare läst om detta engelska underbarn som omhuldats och hyllats i engelska musiktidningar under några år.

 Men att det skulle vara så här bra, så här musikaliskt genomarbetat och så här snyggt, om detta hade jag ingen aning. Dess då roligare är det att bli överraskad. Det händer inte så ofta i dessa dagar, i alla fall inte när det gäller nyutgiven musik på skiva. Det mesta har man hört förut. Detta är inte heller något nyskapande, men musiken går direkt till hjärtat.

Laura Marling och producenten Ehtan Johns ligger bakom plattans sound som kan vara både återhållsamt och explosivt. Lauras kompositioner har en värme och en kvalité som är få förunnat. Om hon ska liknas med någon annan kvinnlig artist så är det klar Joni Mitchell varning.På ett positivt sätt.

Once I Was An Eagle är ett av årets bästa mest hörvärda album, alla kategorier.  

    

  

Woody, Prine och nu John Fullbright

Den unge amerikanske låtskrivaren John Fullbright dök upp i min recensionshög förra året med ett liveinspelat album. Redan då höjde jag på ögonbrynen och vinklade ut öronen lite extra. För här fanns det något intressant, då kanske mest i rösten och hur han avvände den. Men det fanns också en del melodislingor som var klart tilltalande. 

From The Ground Up är Johns första album med eget band och bär vidare den låtskivartradition som startade med till exempel Woddy Guthrie och vandrat vidare via John Prine och många andra amerikanska låtsmeder av rang som kan berätta en historia. 

Alltså inget nytt i musikväg om man hade förväntat sig detta, men ett hantverk då det gäller låtsnickeri som är varierat och säkert framfört. 
All The Time In the World, Gwad Above, Jericho och den lysande Forgotten Flowers visar en hög kvalité som kan bära hur långt som helst. 
From The Ground Up är bara början på något som inte är nytt och flashigt men äger både hjärta och en genuin musikkänsla.  

Het sommarmusik från Island och några småvarma plattor från arkivet som håller än.


Nu när sommaren börjar att sjunga på den så bekanta sista versen så kan man konstatera att i år som varje år rapporterar media om vilken musikhit som ska bli årets stora sommarplåga. Brukligt är också att man redovisar några år bakåt,hur det var då och vilka låter som var just plågor.

För att inte skilja sig från mängden,för det vill man inte tänker jag nu göra likadant och rapportera om sommarplågor i min musikvärld. Det där med plågor kan vi nu ta farväl av för min del handlar det mer om sommarmusik som fått mina mungipor att sträva uppåt och fötterna att ge sig ut på rytmiska eskapader.

I det här mest påtagliga fallet var det att det läckte musik ut från sonens spotifydominerande rum. Där mellan allsköns hiphop, metal och en och annan gammal goding hördes en trumpet melodslinga och påföljande sång som fångade mitt musiköra på det där speciella sättet, när man upptäcker en hitmelodi.

Efter någon vecka landade ett platt vinylpaket från England med isländska gruppen Of Monsters And Men - My Head is an Animal.
Två knallrosa vinylplattor med en livsbejakande positiv och vacker popmusik med stort P har sedan dess tagit stor plats bland all americana som tillhör hustes dagliga musikdos nu för tiden.
Detta band där solosång,duetter och körinslag avlöser varandra i en lång rad bra låtar med stark melodikänsla. Välarrangerat blås men också vemod och stil gör sitt till. Kort sagt man blir glad och på gott humör av O.M.A.M.

Tar man en snabb titt i backspegeln i den nuvarande skivhyllan så är det brukligt att under sommartiden plocka fram och avnjuta till exempel Van Morrisons sjuttiotalsepos Moondance, Miles Davis version av Porgy And Bess,engelska duon Everything But A Girl, Monica Zätas Waltz For Debbie, Leonard Cohens Live from London, Jazz På Svenska med Jan Johansson,The King Is Dead med Decemberists,Fairport Convention och Unhalfbricking och några tidiga Neil Young. Dylan spelar vi året runt.Men det gör väl alla ! 
Nu gäller det att ladda för hösten med en kommande Dylanbox från Self Potrait perioden. Den får jag återkomma till på något sätt
när löven börjar gulna och morgontimmen är gnistrande vacker på golfbanan.